FOKUS! April 2018

FOKUS! är en serie intervjuer med tecknare i Stockholm urban sketchers. Vilka är de som sitter och tecknar på olika hörn i stan och vad har dem för berättelser? Den här gången pratar vi med Lotta Ekman, träslöjdsläraren från Bromma som fångar Stockholm i gouache.

Lotta har redan hunnit smaka på den grillade croissanten på kaffebaren Mellqvist och är så nöjd att jag beställer en likadan. Trots att hon varit med på några av våra söndagsträffar har vi inte riktigt haft möjlighet att prata närmare. Men flera av oss har redan uppmärksammat hennes fantastiska gouacher i facebook-flödet och vill gärna veta mer om henne.

Kan inte du berätta hur konsten kom in i livet?

”Jag sa redan när jag var liten att jag skulle bli konstnär. Jag hade en föreställning om att man fick uttrycka sig då”, säger Lotta och berättar att hon alltid haft en fallenhet för att teckna av saker och ting, men även en förmåga att se perspektiv – så pass mycket att hon fick visa andra barn hur man ritade rätt. ”Jag tyckte det var så konstigt att de inte såg det!” säger hon. Men det här innebär inte att hon ser konst som något enkelt utan betonar fler gånger att det kan vara en riktig utmaning att teckna.

Hon valde sen att gå en fyraårig utbildning inom grafisk formgivning i Paris, men poängterar att det var länge sen. ”Vi hade inte ens datorer!” säger hon och skrattar. Däremot blev det inte mycket grafisk formgivning efter utbildningen utan Lotta frilansade som konstnär i flera år.

Men du arbetar som träslöjdslärare idag, hur kommer det sig?

”Jag hade tänkt vidareutbilda mig till bildlärare, det var väl det naturligaste.” Men väl på Lärarhögskolan, som då låg vid Thorildsplan, upptäckte Lotta tre fantastiska träslöjdshallar i det som tidigare varit den gamla gymnastiksalen. ”Allt som de höll på med därinne såg så himla roligt ut! Jag kände att det här ville jag lära mig, nåt nytt som jag inte kunde än.”

Jag inflikar att Lottas sketcher ibland ger en känsla av träsnitt – är det bara min personliga tolkning eller gör hon det medvetet som en naturlig förlängning av arbetet som träslöjdslärare? ”Det är absolut inget som jag har tänkt på! Men för mig är den kreativa processen den samma oavsett om det är trä, lera eller bild.”

Vad är det som drar dig till konst/teckning?

Det viktigaste tror Lotta är hennes behov att få uttrycka sig. ”Kommunikation! Jag kan inte tro att en person som håller på med konst inte gillar kommunikation, eller?” Konst är ett språk man kan uttrycka sig på och förmedla sina tankar genom och, menar Lotta, ett otroligt fredligt sätt att vara på här i världen. ”Tänk om alla människor höll på med teckning? Vilken värld vi skulle ha då..”

På frågan om hur hon upptäckte Urban Sketchers berättar Lotta att hon skaffade ett Instagramkonto där hon la upp sina teckningar och fick sen en uppmaning av det internationella Urban Sketchers-kontot att gå med i organisationen. ”Då hade jag ingen aning om vad det var och fick ta reda på det.” Hon googlade sig fram och hittade så småningom Stockholmsgruppen. Det fanns alltså andra som var intresserade av samma sak!

Vad gillar du mest med Urban sketchers?

”Att det är så demokratiskt”, säger Lotta och syftar på hur alla möjliga slags människor på olika nivåer tecknar tillsammans. ”Det finns inget rätt eller fel. Och det är så fantastiskt att det finns folk runt hela jorden som har samma intresse. Fascinerande!”

Några särskilda utmaningar med urban sketching?

En utmaning är att hinna göra klart när vi ses på våra söndagsträffar. ”En och en halv timme känns alldeles för kort – jag skulle vilja hålla på mycket längre.” Och så är det ganska svårt att göra klart en teckning på plats tillägger hon. ”Utmaning är just att det ska vara on-location, vilket ju har sina begränsningar, men samtidigt är det just det som gör urban sketching så roligt.”

Favoritmaterial?

Lotta drar fram ett gäng Copic sketch markers ur väskan och säger ”Just nu har jag såna här, men annars kan inte jag säga att jag byter så ofta.” Utöver Copic räknar hon upp tuschpennor, bläck, gouache och en del akvarell. Jag ber henne berätta mer om gouachen då vi inte ser det så ofta i flödet. ”Jag lärde mig jobba med gouache i Frankrike”, säger Lotta. ”De är lätta att blanda och jag gillar att färgen är täckande.” Dessutom uppför de sig inte så egensinnigt som akvarell gör. ”Du vet, det flyter ihop och det bildas såna där nebulosor…”

Favorithörna i Stockholm?

En favorit är helt klart tunnelbanan. ”Den är ju genialisk – mobiltelefonerna är superbra för oss tecknare. Folk kan sitta hur länge som helst så man har bästa utsikten.”

Att Lotta har lite av en fascination för andra människors rum ser man på Instagram där bland annat sönernas rum finns avbildade. Alla småsaker som finns i rummet säger mycket om människan som bor där. ”Men det ser väldigt speciellt ut hos en människa som är dement”, säger hon och berättar att hon spenderar mycket tid hos sin mamma på vårdhemmet. ”Det är alltid lite stökigt i hennes rum. Och alla de här sakerna, familjefoton osv, som vanligtvis betyder så mycket för oss övriga gör ju inte det för den som bor där.”

Jag ber Lotta berätta om utställningen Panorama över ett vårdrumshem i Vällingby Centrum som hon hade nu i februari. ”Det blev totalt 36 bilder”, säger hon och förklarar att de tillsammans formar en panoramabild över vårdrummet. Det har varit viktigt för henne att visa hur livet kan se ut och att få dela med sig av erfarenheten av demens. ”Som mamma sa när hon fick diagnosen: det är som det är – man kan inte göra mycket åt det. Men!” säger Lotta ”man kan prata om det!” Och det gör hon – genom sin konst.

Mer av Lotta Ekmans konst hittar du på Instagram @charlottaekman

Goldfish Bellarian, 5 mars 2018