FOKUS! Maj 2018

FOKUS! är en serie av intervjuer med tecknare i Stockholm Urban Sketchers. Vilka är de som sitter och tecknar på olika hörn i stan och vad har de för berättelser? I den här intervjun träffar vi Viveca – skådespelerskan som nu uttrycker sig genom färg och form.

Il Caffe vid Hornstull, säger Viveca när jag frågar var vi ska ses. Det är strålande sol så jag sätter mig vid ett bord utanför kaféet. Hornstull, så Söder det kan bli. Viveca vinkar när hon kommer gående längs Långholmsgatan och möter mig med en varm kram. Jag blev förtjust i Viveca redan första gången jag träffade henne. Hon har en härlig europeisk aura om sig.

Hon beställer en apelsinjuice och drar rask igång konversationen genom att ställa frågor om vad jag jobbar med, vad jag har för mål och drömmar med konsten, hur jag vill ta mig dit. Samtalet spinner vidare. Vi talar om kulturbranschen i Sverige, svårigheter med att ta sig in i olika yrkesroller, hur man blir framgångsrik, men även vad som händer när man väl lyckas. ”Men ursäkta,” avbryter hon efter en stund ”nu är det ju jag som intervjuar dig!

Ingen fara för min del – det är inte varje dag jag sitter och fikar med en skådespelerska som jag kan läsa om i Wikipedia. Viveca har varit verksam inom film och teater under många år. Född i Luleå stod det på Wiki. Hon instämmer. ”Jag föddes i Luleå men vi flyttade till Helsingborg när jag var 3 år, så långt ner i Sverige man kan komma”, säger hon skrattandes. Men vid 6 års åldern flyttade de till Stockholm och hon har efter studierna i princip alltid bott på Södermalm. Med andra ord; den ultimata söderbönan.

IMG_20180507_162316

Hur kom det sig att du blev skådespelerska?

Mamma skickade iväg mig till en internatskola i Osby, där många skådespelarbarn har gått. Där hade jag en väldigt fin svenskalärare som gav oss mycket klassisk litteratur att läsa. Men vi fick även läsa upp högt inför andra och där väcktes mitt intresse för att agera.” Så när Viveca var 17 år sökte hon in till Calle Flygare Teaterskola. ”Vi hade enorma fester och partyn”, säger hon och skrattar. ”Det var vansinnigt kul!” Men sen började allvaret när studenterna skulle söka sig vidare till Statens scenssskola – sedermera Teaternhögskolan. ”Jag kom in på andra försöket”, berättar Viveca. Första försöket var på Dramaten med Ariel i Stormen som hon hade arbetat fram på Calles. ”Det var väldigt teatralt minst sagt – så jag insåg att jag inte kunde behålla det provet”. Istället läste hon in andra prov och kom då in på skolan i Göteborg.

Jag inflikar att Viveca har ett speciellt uttal, är det kanske göteborskan som smittat av sig eller är det teaterskolningen som sitter i? Hon funderar lite och säger ”det är nog utbildningen som påverkat uttalet. Som teaterstudent fick man jobba hårt på att inte droppa intonationen vid slutet av frasen. Och göteborgarna går ju mera uppåt tonen så det kanske finns nåt snarlikt där.

Kungsträdgården
Kungsträdgården

I FOKUS! med Ulrik som är en musiker i grunden så pratade vi om likheter mellan konst och musik som ju tillhör samma familj. I den familjen ingår även scenkonst och skådespeleri. Är det vanligt bland skådespelare att även hålla på med konst?

Inte vanligt alls säger Viveca. ”Det har man inte tid med. Om du är fast anställd i en teaterensamble så tar det all din tid. Som skådis är du helt uppslukad av den pjäs du arbetar med.” Men det finns absolut likheter mellan båda konstformer. ”All konst är en kanal för ett inre tryck. Var det trycket kommer ifrån vet jag inte, men det är nånting som ska ut och i mitt fall har det kommit ut genom teatern och i bland måleriet.

Så hur hittade konsten in i ditt liv? Var det samtidigt som teatern eller kom det i efterhand?

Måleriet har från början alltid funnits i mitt liv. Det har dykt upp i perioder oftast när jag krisat”, säger Viveca och nämner gången hon sa upp sig från teatern av ren ilska. ”Då drog jag i gång och skapade. Så det har varit en kanal för frustration, men även tröst. Att gå in i något annat och glömma bort det svåra och jobbiga. Och det är ju egentligen samma med scenkonsten.” Men förut var måleriet mest ett känslomässigt uttryck, utan riktig kunskap. ”Nu är jag inne i en helt annan fas där jag vill lära mig om konsten och tekniken.

IMG_20180507_162216.jpg
Bysis torg, Södermalm

Vi har lite av en kärntrupp bland Stockholms urbanare och Viveca är en del av den truppen. Hur kom du i kontakt med Urban sketching?

Det började med kroki på 70-talet men teatern tog så småningom över. ”När jag sen tog upp krokin igen på Basis träffade jag David Meldrum som introducerade Urban sketching för mig. Det hade jag aldrig hört talas om men tyckte det var jätteroligt.

Många nya urban sketchers tycker det är lite läskigt att teckna när okända människor går förbi och ibland kikar ner i ens skissbok. Är det lättare för dig som skådespelerska att distansiera dig från folkhavet – med tanke på att du redan har förmågan att bemöta en publik?

Riktigt så är det inte. ”Trots att man står inför en publik så repeterar du in ett verk i ett kollektiv. Det hänger inte bara på en person utan blir en roll i ett sammanhang. Med måleri och teckning är jag nog väldigt prestigelös eftersom jag är i en lärandefas. Jag ser det mer som att utforska än att prestera. I och med det har jag inte prestationskrav.

I grund och botten tycker Viveca att man ska komma ihåg att det inte finns nåt dåligt eller fel – det finns bara olika sätt att teckna på. ”Vi lever i en postmodernistisk epok där allt är möjligt!” Om tecknare kan inse att normerna – bra eller dålig – inte finns så blir det lättare att släppa allt annat. Som exempel nämner hon perspektivlära. ”Idag är det helt OK att teckna perspektiv på alla möjliga sätt, eller till och med utesluta det helt, till skillnad från förr.

Finns det några särskilda utmaningar med urban sketching?

Viveca brister ut i skratt och säger rätt och slätt: perspektiv – trots att vi just avhandlat att regler inte längre gäller. ”Nä, men jag tycker perspektiv är jättejobbigt och trots att jag jobbar mycket med att lära mig det så ställer jag mig fortfarande frågande till det!

Så hur går det här ihop med reglerna då undrar vi båda skrattandes. Det kanske handlar om en förståelse av teori och teknik? ”Perspektiv är ju en ren matematisk konstruktion som funkar för att få ett djup i teckningarna.” När man väl kan det så är det alltså OK att bryta mot reglerna. ”Men” understryker hon, ”vägen dit kan se ut hur som helst och det är helt i sin ordning.

Jag frågar om Italien – ett land Viveca spenderar mycket tid i och där hon även målar mycket. Hur kommer det sig att det blev Italien?

Min syster och jag ville hitta ett trevlig ställe där även mamma kunde vara med. Vi köpte in i oss i ett hus i Italien – helt enkelt för att det fanns en annons i DN!” Sen dess är hon i Italien åtminstone under två månader varje sommar. Så det var ingen italiensk amore som lockade dit henne undrar jag lite nyfiket. ”Inte i början, men amore dök upp senare”, säger Viveca och skrattar.

Finns det någon skillnad mellan det italienska landskapet och det svenska?

Viveca berättar att det i Italien finns en tradition att måla husen i vackra färger. ”Men så ligger även solen lägre där på nåt sätt, som ger andra färger än här uppe i norden. Jag börjar se det nu – det nordiska ljuset som ju är känt” säger hon och jämför de skira stämningarna i det svenska landskapet med de mer mättade färgerna i Italien. ”Deras hus målas ju mycket i terrakotta, bordeaux och en gul som jag inte lyckats få fram nånsin!

 

Åter till Svea, finns det nån favoritplats i Stockholm?

Jag gör ju inget annat än att teckna Långholmen eller Reimersholm” skrattar Viveca. ”Jag har väldigt nära dit så jag tar även med mig mig staffliet och målar där.

Favoritmaterial?

Olja,” säger Viveca direkt och beskriver mediet på ett sätt jag aldrig tidigare hört. ”Det är så sensuellt.. så mjukt, när du stryker på färgen är det som smoothie…. Du kan måla vått i vått och du kan ändra, ändra och ändra…

På frågan om urban sketching går ihop med olja berättar Viveca om en dröm hon har. ”Vi skulle slå ihop urban sketching med plein air! Båda är ju utomhusteckning/måleri.” Hon målar upp en vacker bild där vi gemensamt åker ut till ett landskap, drar fram våra stafflier, färger, skissböcker. Det får mig att tänka på impressionisterna och jag noterar för mig själv att vi borde försöka få till ett sånt event framöver.

Och slutligen, var kommer inspiration ifrån?

Jag tittar på otroligt mycket konst”, säger Viveca och räknar upp konst på nätet, vernissage, museer. ”Jag har köpt en hel del konstböcker som jag bläddar i hela tiden. Helt plötsligt dyker det upp nåt som jag vill ut och prova nånstans.” Men det har även att göra med vilket stadium av lärandet man befinner sig i. Hon har gått mycket hos Sissela Wibom den här säsongen som är väldigt insatt i färger och skuggor – ett fascinerande ämne som Viveca inte tänkt så mycket på tidigare. ”Så just nu vill jag hitta platser där jag kan utforska allt det där!” säger hon entusiastiskt. ”Inspiration får jag genom konst helt enkelt.

Mer av Vivecas konst hittar du på hennes instagram @viveca_art

Goldfish Bellarian, Hornstull 7 maj 2018

Annonser

FOKUS! April 2018

FOKUS! är en serie intervjuer med tecknare i Stockholm urban sketchers. Vilka är de som sitter och tecknar på olika hörn i stan och vad har dem för berättelser? Den här gången pratar vi med Lotta Ekman, träslöjdsläraren från Bromma som fångar Stockholm i gouache.

Lotta har redan hunnit smaka på den grillade croissanten på kaffebaren Mellqvist och är så nöjd att jag beställer en likadan. Trots att hon varit med på några av våra söndagsträffar har vi inte riktigt haft möjlighet att prata närmare. Men flera av oss har redan uppmärksammat hennes fantastiska gouacher i facebook-flödet och vill gärna veta mer om henne.

Kan inte du berätta hur konsten kom in i livet?

Jag sa redan när jag var liten att jag skulle bli konstnär. Jag hade en föreställning om att man fick uttrycka sig då”, säger Lotta och berättar att hon alltid haft en fallenhet för att teckna av saker och ting, men även en förmåga att se perspektiv – så pass mycket att hon fick visa andra barn hur man ritade rätt. ”Jag tyckte det var så konstigt att de inte såg det!” säger hon. Men det här innebär inte att hon ser konst som något enkelt utan betonar fler gånger att det kan vara en riktig utmaning att teckna.

Hon valde sen att gå en fyraårig utbildning inom grafisk formgivning i Paris, men poängterar att det var länge sen. ”Vi hade inte ens datorer!” säger hon och skrattar. Däremot blev det inte mycket grafisk formgivning efter utbildningen utan Lotta frilansade som konstnär i flera år.

Men du arbetar som träslöjdslärare idag, hur kommer det sig?

Jag hade tänkt vidareutbilda mig till bildlärare, det var väl det naturligaste.” Men väl på Lärarhögskolan, som då låg vid Thorildsplan, upptäckte Lotta tre fantastiska träslöjdshallar i det som tidigare varit den gamla gymnastiksalen. ”Allt som de höll på med därinne såg så himla roligt ut! Jag kände att det här ville jag lära mig, nåt nytt som jag inte kunde än.

Lotta Ekman_Ulvsunda
Ulvsunda

Jag inflikar att Lottas sketcher ibland ger en känsla av träsnitt – är det bara min personliga tolkning eller gör hon det medvetet som en naturlig förlängning av arbetet som träslöjdslärare? ”Det är absolut inget som jag har tänkt på! Men för mig är den kreativa processen den samma oavsett om det är trä, lera eller bild.

Vad är det som drar dig till konst/teckning?

Det viktigaste tror Lotta är hennes behov att få uttrycka sig. ”Kommunikation! Jag kan inte tro att en person som håller på med konst inte gillar kommunikation, eller?” Konst är ett språk man kan uttrycka sig på och förmedla sina tankar genom och, menar Lotta, ett otroligt fredligt sätt att vara på här i världen. ”Tänk om alla människor höll på med teckning? Vilken värld vi skulle ha då..

På frågan om hur hon upptäckte Urban Sketchers berättar Lotta att hon skaffade ett Instagramkonto där hon la upp sina teckningar och fick sen en uppmaning av det internationella Urban Sketchers-kontot att gå med i organisationen. ”Då hade jag ingen aning om vad det var och fick ta reda på det.” Hon googlade sig fram och hittade så småningom Stockholmsgruppen. Det fanns alltså andra som var intresserade av samma sak!

Vad gillar du mest med Urban sketchers?

Att det är så demokratiskt”, säger Lotta och syftar på hur alla möjliga slags människor på olika nivåer tecknar tillsammans. ”Det finns inget rätt eller fel. Och det är så fantastiskt att det finns folk runt hela jorden som har samma intresse. Fascinerande!

Några särskilda utmaningar med urban sketching?

En utmaning är att hinna göra klart när vi ses på våra söndagsträffar. ”En och en halv timme känns alldeles för kort – jag skulle vilja hålla på mycket längre.” Och så är det ganska svårt att göra klart en teckning på plats tillägger hon. ”Utmaning är just att det ska vara on-location, vilket ju har sina begränsningar, men samtidigt är det just det som gör urban sketching så roligt.

Lotta Ekman_material
Lottas konstmaterial

Favoritmaterial?

Lotta drar fram ett gäng Copic sketch markers ur väskan och säger ”Just nu har jag såna här, men annars kan inte jag säga att jag byter så ofta.” Utöver Copic räknar hon upp tuschpennor, bläck, gouache och en del akvarell. Jag ber henne berätta mer om gouachen då vi inte ser det så ofta i flödet. ”Jag lärde mig jobba med gouache i Frankrike”, säger Lotta. ”De är lätta att blanda och jag gillar att färgen är täckande.” Dessutom uppför de sig inte så egensinnigt som akvarell gör. ”Du vet, det flyter ihop och det bildas såna där nebulosor…

Favorithörna i Stockholm?

En favorit är helt klart tunnelbanan. ”Den är ju genialisk – mobiltelefonerna är superbra för oss tecknare. Folk kan sitta hur länge som helst så man har bästa utsikten.

Att Lotta har lite av en fascination för andra människors rum ser man på Instagram där bland annat sönernas rum finns avbildade. Alla småsaker som finns i rummet säger mycket om människan som bor där. ”Men det ser väldigt speciellt ut hos en människa som är dement”, säger hon och berättar att hon spenderar mycket tid hos sin mamma på vårdhemmet. ”Det är alltid lite stökigt i hennes rum. Och alla de här sakerna, familjefoton osv, som vanligtvis betyder så mycket för oss övriga gör ju inte det för den som bor där.

Lotta Ekman_Vårdhemmet
Från utställningen ”Panorama över ett vårdrumshem” 2018

Jag ber Lotta berätta om utställningen Panorama över ett vårdrumshem i Vällingby Centrum som hon hade nu i februari. ”Det blev totalt 36 bilder”, säger hon och förklarar att de tillsammans formar en panoramabild över vårdrummet. Det har varit viktigt för henne att visa hur livet kan se ut och att få dela med sig av erfarenheten av demens. ”Som mamma sa när hon fick diagnosen: det är som det är – man kan inte göra mycket åt det. Men!” säger Lotta ”man kan prata om det!” Och det gör hon – genom sin konst.

Mer av Lotta Ekmans konst hittar du på Instagram @charlottaekman

Goldfish Bellarian, 5 mars 2018

FOKUS! Mars 2018

FOKUS! är en serie intervjuer med tecknare i Stockholm urban sketchers. Vilka är de som sitter och tecknar på olika hörn i stan och vad har dem för berättelser? Vi startar denna säsong med vår egen akvarellmästare och Urban sketchers-administratör, David Meldrum.

David har fullt upp med att förbereda kvällens kroki när jag knackar på. Det är en timme kvar och vi sätter oss ner i rummet som snart kommer att fyllas av ett gäng ivriga tecknare. David är sedan 1 januari 2018 konstnär på heltid. Det innebär allt från att vara akvarellist till att anordna krokikvällar, utställningar, blogga och numera även vlogga om konst! När jag frågar David om hur det hela började skrattar han och säger att det är lång historia.

Som tonåring kom han in på irländska National College of Art, men hoppade av efter ett år. ”Det var mer självklart att tjäna pengar än att vara en fattig konstnär i den åldern.” Teckna kunde han dock redan så han började ta illustrationsuppdrag och blev kort därefter art director inom reklambranschen. ”Jag fick till och med pris för bästa nykomling!” säger han och skrattar.  ”Det gjorde mig kaxig, så jag drog vidare till London där jag istället fick lära mig hur tufft det kunde vara.” 1990 flyttade David till Stockholm och efter ett antal år inom reklam och TV blev David så småningom webbdesigner.

finnboda-2017
Finnbodahamn 2017

Men 30 år efter att ha hoppat av konstskolan börjar David teckna kroki. Vad fick dig att plocka upp konsten igen?

Insikten om att vilja bli konstnär kom inte lätt. ”Att ta steget mot konstnärskap var ganska tungt”, säger David och berättar om hälsoincidenter som drabbade honom och som blev till en viktig vändpunkt i livet. ”Jag hade nog helt enkelt mognat och var redo att ta mig an konstnärskapet. Nu ville jag uttrycka mig.

Hur kom det sig att du gick med i Urban Sketchers?

Det var inte riktigt Urban sketchers jag kom i kontakt med” säger David, ”snarare en Sketch crawl nångång runt 2010 där jag hittade Nina Johansson i forumet.” Han hämtar en gammal skissbok från ateljén och börjar leta efter datum. ”De här är tidiga sketcher från 2012 – min stil var faktiskt mer som Nina i början eftersom hon var min förebild.” Vi kikar på en skiss från IKEA och skrattar. Det visar sig vara från det omtalade inofficiella Urban sketchers mötet med bara Nina och David.

IkeaX2-2012
IKEA 2012
dieselverkstaden-2012
Dieselverkstan 2012

Men så småningom började en grupp ta form med både kroki-intresserade och andra tecknare. ”Det gick lite trögt i början, men ju fler vi blev desto aktivare blev gruppen. Sen kom du in i bilden, och Inger, och vi formade en officiell Urban-grupp.

Vad är det som du gillar mest med Urban sketchers?

Tja,” säger David och funderar ”jag befinner mig i ett urbant landskap här i Stockholm, så förutom att det är jättekul känns det naturligt att vara en Urban sketcher.

Finns det några särskilda utmaningar med USk?

Perspektiv”, säger han och skrattar när jag ser frågande ut. ”Jag har svårt med det nuförtiden. Man kan säga så här, jag har egentligen ingen träning. Jag gick bara ett grundår i konstskolan och hann inte lära mig så mycket under det året.

danvikstull-2017
Danvikstull 2017

Vi bläddrar vidare bland gamla skisser. ”Förut tog jag med så mycket som möjligt i motivet medan jag nuförtiden försöker hitta en fokuspunkt.” Enligt David är urban sketching en superbra utmaning för att lära sig hur man blir bättre på perspektiv och komposition. ”Om man tecknar av något exakt, som ett foto, så blir det inte lyckat. Du måste sålla och tolka, vara kreativ för att det ska bli nåt bra. Och urban sketching är ett bra sätt att öva sig på det.

Du gick en kurs i oktober 2016 med akvarellisten Chien Chung-Wei. Är han en av dina förebilder? ”Det finns många bra akvarellister”, säger David och googlar fram flera konstnärer som han inspireras av. Lars Lerin är ett givet namn, polsk-svenska Stanislav Zoladz (som David inte tycker får tillräckligt med uppmärksamhet i Sverige), sydamerikanske Alvaro Castagnet och så klart, vår alldeles egen Nina finns med på listan.

Att akvarell är favoritmediet finns det inga tvivel om. ”Ja”, svarar David tvärsäkert. ”Att upptäcka akvarell var i sig en vändpunkt i mitt liv.” Jag påpekar att hans Urban sketchers-teckningar i ren blyerts är otroligt fina. Vi bläddrar igenom en mindre skissbok fylld med blyertsskisser. ”Det var länge sen jag gjorde såna här nu. Jag ska försöka skissa mer med kol och penna under sommaren”, säger han mer som en uppmaning till sig själv.

myKit-2018
Davids målarverktyg

Du nämnde en gång att det ibland är svårt att vara kreativ eller känna inspiration, något alla kreativa människor tycks kämpa med. Har du några knep för hur man kommer loss då? ”Det gäller att inte ge upp bara för att man saknar inspiration eller känner sig trött. Lyckas man vara kreativ trots att det saknas inspiration känns resultatet faktiskt ännu mer givande.

Favorithörna i Stockholm?

Centralen under vintern och Kungsträdgården på sommaren! Och Stockholms skärgård så klart”, tillägger han och nämner ett kommande projekt om Sandhamn som vi får hålla utkik efter.

Det ringer på dörren och jag hinner inte ställa fler frågor. Krokitecknarna börjar strömma in för att ta plats. David springer iväg för att sätta på kaffet och hitta passande musik till kvällens pass. ”Vet inte riktigt om ni gillar barockmusik?” frågar han alla. Klassisk musik strömmar ur högtalarna och snart är vi alla igång med tecknandet.

———————–

Vill du följa Davids måleri på Youtube? Följ hans vlogg här !

Meldrum-kroki äger rum på torsdagkvällar. Då platserna är begränsade är det först till kvarn som gäller. För mer info se www.meldrum.se eller facebook.

Missa inte kommande akvarellutställning på Galleri Movitz (Hornsgatan 40). Vernissage lördagen den 17 mars kl. 11.

Goldfish Bellarian, 8 mars 2018

FOKUS! november 2016

FOKUS! är en serie intervjuer med tecknare i Stockholm Urban sketchers. Vilka är de som sitter och tecknar på olika hörn i stan och vad har de för berättelser? Vi avslutar säsongen med vår mest kända urban sketcher – korrespondent och instruktör för internationella Urban Sketchers och medgrundare till Stockholm USk – vår alldeles egna Nina.

Sista söndagen i oktober bjuder på en riktigt fin höstdag. Stockholm Urban sketchers ska mötas upp vid Kungsträdgårdens t-bana. Den ursprungliga tanken, att teckna t-banestationen, konkurrerar nu mot att sitta utomhus och skissa istället. Nina sitter på en bänk framför Tehuset och tecknar i höstsolen. Jag slår mig ner bredvid henne och kikar över hennes axel. Hon tecknar med tre färger: träden i svart, kyrkan i blått och människor i rött. – Jag blev lite inspirerad av Swasky, säger hon medan hon lugnt ritar in kyrkan bakom träden.

nina_kungstradgarden
Kungsträdgården, Tehuset

Vi snackar precision, kontroll och detaljrikedom när vi ser dina teckningar och akvareller, säger jag och småstartar vår intervju lite försiktigt. Har du alltid varit så när du skapat eller är det något du utvecklat under åren?

Jo, men jag är nog ganska detaljorienterad, säger hon medan hon fortsätter teckna koncentrerat, fast jag blir frustrerad över det också. Nina släpper blicken från skissen och skrattar till. – Sen har man tränat upp det ju mer man hållit på. Lite som en ond cirkel! Men om hon är så som person verkar inte ha slagit henne. – Bra fråga där, det vet jag inte. Jag är ingen superslarver, men jag vet faktiskt inte…

Koncentrationen tar över igen och jag låter henne teckna klart i fred. Det börjar bli ganska kallt och vi har båda frusna fingrar. Nina rundar upp med en klassisk urban sketchers-foto på skiss och motiv och vi drar vidare till café Piccolo vid glaspaviljongen en stund innan alla ska mötas upp.

Två latten och en kardemummakringla senare backar jag bandet så långt det går. Du gick ut Konstfack 2002 och jobbar som lärare i bild och digital konst på gymnasiet. Men hur hittade konsten in i ditt liv till att börja med?

Jag har alltid ritat, så länge jag kan minnas och även innan dess. Det har jag iallafall fått berättat för mig. Jag var väldigt blyg när jag var liten och det kan ha varit ett sätt för mig att slippa undan uppmärksamhet – att vara med men ändå få vara i fred. Ritandet gjorde det möjligt för Nina att övervinna blygheten. – Jag följde med så länge jag hade mina ritgrejer med mig. Och man kommer undan med det, säger hon och förklarar att folk tycker det är okej så länge barn gör nåt och inte enbart är blyga.

nina_vastberga
Västberga, Stockholm

Var det en självklarhet att bli bildlärare när du senare valde utbildning?

Jag tänkte först bli lärare i biologi och kemi, säger Nina till min förvåning. Jag gick naturprogrammet i gymnasiet och tyckte natur var jättekul, förklarar hon, men matte var inte min starka sida och på lärarutbildningen i Umeå var man tvungen att ha med matten om man ville undervisa i biologi och kemi, så då hoppade jag den utbildningen.

Istället gick Nina en tvåårig konstskola där hon fick lära sig alla upptänkliga tekniker från teckning och måleri till grafik och foto. – Bara för att se vart det tog mig, lägger hon till, och på den vägen var det. Efter en yrkesutbildning inom grafisk design landade hon slutligen på Konstfack.  – Lärarutbildningen på Konstfack kändes som en naturlig fortsättning, ett sätt att knyta ihop allting. I alla andra yrken, som t.ex fotografi, var man tvungen att välja en gren att satsa på, men med en konstlärarutbildning kunde jag fortsätta med Photoshop, webbdesign, fotografi såväl som traditionell bild. Alla delar finns med i gymnasiet.

Vad är mest tilltalande med läraryrket?

Eleverna! Nina betonar att hon gärna undervisar vare sig det är konst eller andra ämnen, och att det är just eleverna som gör arbetet så roligt. –Jag får inspiration och nya infallsvinklar av dem. Det beror på vilket ämne det är så klart, men ibland kommer de med genialiska idéer och ibland gör de kanske fel och så upptäcker man wow, det där hade jag aldrig kommit på själv.

nina-manchester-workshop
Ninas workshop i Manchester 2016

Du är välkänd i Urban Sketchers världen! Korrespondent sedan 2008 och en efterfrågad instruktör som medverkat i symposierna i bland annat Lissabon, Santo Domingo och Singapore. Hur kom det sig att du gick med i Urban Sketchers?

Jag blev faktiskt tillfrågad av Gabi Campanario (grundaren av Urban Sketchers) när han startade hela organisationen 2007. Han hittade mig via min blogg och frågade om jag ville vara med. Att bli uppsökt var riktigt coolt. Det var också kul för Nina att upptäcka fler därute som delade samma passion. – Ba! Kolla här, det finns ju 80 andra som håller på med det här! Kändes det ensamt innan? – Inte så att det var ett problem, men jo, jag kände mig väl lite ensam här för i Stockholm fanns det ju inga andra.

nina_castlefield
Castlefield, Manchester

Hur känns det nu när det finns ett formellt Stockholm Urban sketchers? Och vad är dina förhoppningar med gruppen?

– Det känns otroligt roligt att vi har ”officiell status” i Stockholm nu. Det innebär att vi lätt kan bli kontaktade av USk-folk från andra städer och länder, och att vi har en organisation i ryggen när vi hör av oss till spännande ställen att teckna. Känns seriöst! Och jag hoppas såklart vi kan ta det vidare, kanske ordna workshops eller andra aktiviteter så småningom.

Finns det Urban Sketchers eller andra konstnärer för den delen som du blir särskilt inspirerad av?

Jättemånga! I Urban sketchers världen speciellt. För det är nåt med skisser. Jag tycker de är ofta intressantare än färdiga projekt. Och urban sketching går ju nästan ut på att vara skissartad. Jag frågar om hon vill namnge några tecknare. – Haha.. ska man nämna namn…? undrar Nina osäkert och vi brister båda ut i skratt. – Ingen nämnd, ingen glömd!

Däremot finns det ju en del illustratörer också som jag inspireras av, fortsätter hon. Exempelvis Dave McKean som blandar allt möjligt. Så fastnar hon i en fundering igen och utbrister; jag skulle kunna nämna massor av inspirationskällor här också! Men det kanske inte är namnen i sig som är intressanta säger jag, snarare hur du hittar inspiration? – Jag har en hel lista med ”inspirationslänkar” där jag går in och kollar av läget. Det behöver inte ha hänt nåt nytt eller att jag letar efter något särskilt, men man kan ha fastnat lite i en kreativ process och då går jag in och kollar. Lite som en blädderbok.

Som novis inom urban sketching, och i konst generellt, blir man väldigt imponerad av alla extremt duktiga tecknare och konstnärer som finns därute. Och ibland hör man folk säga ”så skulle jag vilja teckna” när de kollar på andras skisser. Men hur hittar man sin egen röst, särskilt nu när vi har möjlighet att se så många olika stilar via sociala medier?

nina_arstatorg
Årsta torg, Stockholm

Genom att göra det mycket. Jag tror inte det finns något annat sätt. Man kan ju prova att härma andra – och man kan lära sig mycket av det också – men det kommer inte bli exakt samma. Man kanske kan kopiera en specifik målning, men man kan inte kopiera en stil, i slutändan blir det ändå ens egen handstil som lyser igenom. Därför ska man inte heller vara rädd för att dela med sig av sina tips och tricks för det är i alla fall ändå ingen som kommer att ”sno” ens stil – det går inte.

Men allt som ligger ute på webben digitalt – är du orolig för att det kan användas olagligt? – Man kan nog inte undvika det helt, säger Nina, men man kan försöka vara lite försiktig genom att inte lägga upp för stora bilder osv. Vill man vara med så tror Nina att man ändå måste våga vara ute på nätet och hela tiden synas i olika forum.

Urban sketching har bland mycket annat lett till boken Drawing around the Sagrada Familia (2012) och utställningen Stadssamlaren på Spårvägsmuseet (2014). Men vid sidan om USk har du en hel del andra uppdrag och projekt på gång. Förra året gjorde du klart ”the Imagination Project” – dagliga teckningar där du utmanade din egen fantasi och kreativa förmåga. Ett fantastiskt roligt projekt att följa. Blev det 365 teckningar? – Nej! säger Nina och skrattar. Jag missade sex dagar när jag var bortrest och ibland ritade jag över ett helt omslag så det blev lite mindre än 365 sidor!

Vad var svårast med utmaningen och vad fick du ut ur hela projektet?

Svårast var att komma på saker! Jag trodde min hjärna hade stängt av. Så framförallt upptäckte jag att fantasin inte hade somnat och torkat ihop. Det går faktiskt att komma på något varje dag, det är som motion, ju mer man gör desto mer kommer man på. Och Nina rekommenderar att man ska testa. – Gärna varje dag! Ja men det är ju precis som att träna, ska man göra det så ska man göra det regelbundet varje dag för att få effekt. I det här fallet hade Nina som regel att inte rita av foton vilket innebar att hon hela tiden studerade och memorerade hur saker såg ut. – Om man exempelvis ska rita en elefant men inte vet exakt hur den ser ut, då måste man lära sig hur den ser ut från alla möjliga vinklar! Med andra ord, en riktigt tuff utmaning!

Som gammal busschaffis har du väldigt bra pejl på stan. Men vi har noterat lite av en fascination för Slussen – ett återkommande motiv bland dina skisser. Är det en favoritplats?

 

Ja! En favoritplats definitivt. Nina beskriver Slussen som en enda stor röra, en trafikhubb.  – Folk passerar hela tiden och det är mycket trafik med både bussar och tåg. Och allt är fult, lägger hon till och skrattar. Lite skitigt, det tycker jag är kul! Det finns inga såna platser kvar i Stockholm.

Hur känns det nu när ombyggnationen påbörjats? – Jag tyckte stället var ganska häftigt innan så på ett sätt är det synd, men jag kommer nog fortsätta rita hela processen. Det har uppstått nånslags dokumentationsbehov av Slussen! Nu får jag fortsätta följa platsen även om den inte är sig själv längre. Jag tänker för mig själv medan jag antecknar att det blir ett dokumentationsprojekt som vi övriga kommer att följa med stort intresse och glädje.

Stockholms urban sketchers börjar droppa in i kaféet, lite småfrusna av skissandet utomhus, men alla på glatt humör. I brist på sittplats bestämmer de sig för att dra vidare till Bagdad Café på Medelhavsmuseet. Nina ska hänga med så vi rundar av intervjun med en sista fråga.

I egenskap av internationell USk-instruktör – vilka 3 tips kan du ge till en nybörjare?

Rita mycket! Och vad som helst. Det är det första. För det andra, rita inte bara sånt som känns bekvämt. Man måste utmana sig lite så att man tar sig an motiv som man inte brukar göra. Det tror jag är viktigt. Sist ut, hämta inspiration från andra! Det är ganska lätt att fastna i sina spår, då kan det vara bra att kolla runt och vara nyfiken på vad andra gör.

nina-tools
Fullersta Gård, Huddinge

Mer av Ninas konst hittar du på ninajohansson.se och instagram (nina_sketching). Passa även på att se kommande utställning på Fullersta Gård i Huddinge. Vernissage lördag 19 november kl 12-16. GALLERI HKK finns på övervåningen i Flygeln på Fullersta Gård.

Goldfish Bellarian, 30 oktober 2016

FOKUS! oktober 2016

FOKUS! är en serie intervjuer med tecknare i Stockholm Urban Sketchers. Vilka är de som sitter och tecknar på olika hörn i stan och vad har de för berättelser? I den här intervjun träffar vi Ulrik – en musiker som bytt ut musikinstrument mot fineliners och blivit urban.

ulrik-humlegarden-mot-karlavagen
Humlegården mot Karlavägen

Ulrik sitter och skissar när jag möter upp honom på KAFFE vid St:Paulsgatan. Jag börjar med att tacka för att han ställer upp på en FOKUS! och därefter följer ett intressant samtal om kreativitet, sambandet mellan konst och musik och känslan av flow.

Man kan säga att konst och musik är släkt eftersom båda tillhör kulturfamiljen. Du är ju musiker med utbildning från Kungliga musikhögskolan i bakgrunden – är det vanligt bland musiker att även hålla på med konst?

– Inte så vanligt som man kan tro. Just musiker är inte så bredkulturella, men jag har en del musikervänner som gör både och.

Är det lättare att förflytta sig mellan olika konstnärliga grenar när man redan behärskar ett?

Det tror jag, man har nytta av att redan kunna en gren. Det är kulturyttringar på olika sätt, men man hittar samma meditativa känsla i båda formerna. Jag tycker det är jätteskönt att kunna rita och bara softa. Och det är ungefär samma flow man känner när man spelar ett instrument.

Hur hittade konsten in i ditt liv? Var det samtidigt som musiken eller kom det i efterhand?

Jag började rita när jag var så här liten, säger Ulrik och visar med handen. Jag ville jag bli konstnär. Pappa var väldigt konstintresserad och vi kände massor av konstnärer. Men sen tog musiken överhand. Jag fortsatte teckna vid sidan om, men det har varit tider när man inte hunnit och då har man fått ta det vid semestern och så. Ofta har man tyvärr inte tid.

ulrik-arstaviken
Vid Årstaviken

Jag ber Ulrik berätta närmare hur han började teckna.

– Jag började först på egen hand och sen gick jag en teknisk kurs som var jättebra. Man lärde sig grunderna som perspektiv, skissteknik, teckna enkelt osv. Sen gjorde jag en kul grej i nian – jag fick gå på Grafikskolan tack vare pappa som hade en kontakt där. Där fick jag möjlighet att prova på en massa olika saker. De var ju jätteduktiga de som var där, så jag kände mig lite off side, men det var jättekul att få jobba med olika grafiska formmetoder. Sen har jag gått olika kurser genom åren, krokikurser, akvarellkurser, osv.

Det var under ett krokipass som Lars (Nydahl) frågade om Ulrik ville hänga med ut på Skissa i Stockholm. Och på det sättet kom han med i Urban Sketchers.

Du är nog lite känd som den flitigaste Urban sketchern vi har i Stockholm. Vad är det som får dig att skissa så mycket?

Jag tycker bara att det hör till att ta med sig skissblocket överallt. Jag försöker att skissa lite varje dag och om jag har ont om tid så är det exempelvis tåget som gäller. Framförallt ser jag det som övning, inte att jag måste prestera nåt. Ju mer jag tecknar desto mer jag lär mig och desto kvickare blir jag när det gäller att hitta bra motiv.

ulrik-tanto-nara-arstaviken
Tantolunden Södermalm

Just på tåget gäller det att lära sig knepet hur man tecknar utan att råglo på en människa. Ulrik är noga med att påpeka att det är bäst att stå upp och helst inte ha ett större block än A5. – Sen ska man variera mellan olika ansikten hela tiden, speciellt när man tecknar sent på kvällen – då tänker jag att om jag skissar den där snubben för länge så får jag en smock, säger Ulrik och skrattar. – Lite av en skräckblandad förtjusning faktiskt!

Finns det några särskilda utmaningar med urban sketching?

Jag tycker det är kul med folkliv, att rita av människorna och få med en atmosfär. Att fånga ett ögonblick på något sätt, som en miniberättelse, det är i alla fall mitt mål med urban sketching. Sen har det kanske med musiken att göra, säger Ulrik och syftar på vår diskussion om släktskapet mellan konst och musik, att försöka förmedla en känsla. Det är nästan primärmålet och det går före ”likhet”. Om man exempelvis tecknar på semestern så vill man komma ihåg hur känslan var där och då. 

ulrik-prastgatan
Prästgatan, Gamla stan

Du står ofta vid platser där det finns mycket folk och rörelse. Får du många reaktioner?

Förvånansvärt få reaktioner, säger Ulrik och skrattar. Det är faktiskt utlänningar, turister och invandrare, som pratat och reagerat mest, och folk som varit intresserade av konst. Men svenskar brukar bara ignorera mig, även om de kanske är intresserade. Ulrik funderar lite och säger, kan ju vara att är de rädda för att störa.

Du använder många olika medier, ibland bara akvarell och ibland bara penna. Hur bestämmer du när du ska använda vad?

Det beror lite på när jag tar med saker, vad jag orkar ta med. Så det är ofta lite av en slump. Miniutrustning är i alla fall fineliner eller reservoarpenna. Akvarellpenna tar Ulrik med när han har lite mer tid. – Det här med minimalistiska paletter är inte min grej, då kan jag lika gärna färgsätta hemma i lugn och ro. Däremot kan jag tycka att olika miljöer passar för olika medier.

Finns det några Urban sketchers eller andra konstnärer för den delen som du blir särskilt inspirerad av?

Just Urban sketchers vet jag inte. Jag är familjär med konceptet, men jag har en mängd andra som t.ex Björn Berg som inspiration. En annan som jag tycker är rolig och som tecknar massa bisarra vägkrokar och miljöer är Donald Colley. Ulrik tar fram Colley på Instagram och vi bläddrar bland bilderna. – Han fångar nånslags vardagsrealism samtidigt som han vrider till det lite, förklarar Ulrik.

ulrik-gunnarssons-uteterass
Gunnarssons konditori, Götgatan

Finns det några särskilda platser i Stockholm där du gärna skissar?

Det här är ju ett favoritställe (KAFFE) och Gunnarssons just för att det är ganska kul folkliv. Sen tycker jag det är härligt att måla vid Tanto när det är fint väder, men det blir allt för sällan. Arkitekturmässigt tycker jag gamla stan är jättefint just för att det är gamla byggnader.

Jag återkommer till musiken igen och nämner skisser från Konserthuset som Ulrik lagt upp ibland. Är det roligt att som musiker teckna musiker?

Jag tecknade på Operan igår faktiskt, säger Ulrik och visar mig en fin skiss på en loge han fångat. – Det är jättekul, men det blir så himla mörkt när ridån går upp så det är svårt att se vad man gör. Fördelen med att vara musiker är att man vet hur allt funkar, men det blir inget religiöst bara för att det är musiker, säger Ulrik och ler.

Ulrik Gustafsson har utställning 14-15 oktober på Levelius galleri, Bondegatan 32. Mer av Ulriks konst hittar du på ugust.wordpress.com och Instagram (gust_sketching)

Goldfish Bellarian, 5 oktober 2016


 

FOKUS! september 2016

FOKUS! slår denna gång ihop två skissflugor i en smäll! Vi kikar in i en Urban Sketchers Workshop i Málaga och passar på att fråga urban sketcher Rebecca Cary-Anderson om hennes personliga tankar kring urban sketching.

Urban Sketchers har ett globalt nätverk av tecknare som varje år samlas kring ett stort symposium, men organisationen har även flera workshops runt om i världen där man kan fördjupa sig i olika tekniker och bredda sina kunskaper i urban sketching. Kanske har man en favorit urban sketcher som håller i en kurs, kanske hålls kursen i en stad man alltid drömt om att få teckna i, eller så ska man helt enkelt på semester och upptäcker att det hålls en kurs just där och då. (Mer info om kommande workshops hittar du här)

Rebecca och jag deltog i workshopen Light and Shade som ingick i serien Pushing Your Sketching Boundaries. Kursen som kretsade kring temat ljus och skugga hölls i Málaga 25-28 augusti och leddes av tre väldigt inspirerande instruktörer: Isabel Carmona, Luis Ruiz Pádron och Miguel Herranz.

Tillsammans med 20 andra deltagare från 10 länder fick vi bland annat prova på att skissa med akvarell, berätta om en plats med hjälp av story boards och skapa ett bättre djup i våra motiv. Instruktörerna hade på förhand valt ut 6 olika platser i staden som var bäst lämpade för övningarna.

Kursen sponsrades till viss del av Fundación Picasso, vilket innebar att vi höll till i Picasso museets lokaler för inomhus aktiviteter när det var som varmast. Hade man tid över var det fri entré till pågående utställningar – men med det fullspäckade schema var det svårt! Med kursen kom en liten tygväska med en skissbok, färgprover i akvarell och övningskompendier.

Det måste understrykas att man som deltagare får så mycket mer än ”bara” ritkunskaper, även om detta är huvudsaken. Att umgås med internationella urban sketchers, uppleva en stad från ett urban sketching perspektiv och framförallt komma hem med massor av nya idéer, tips och tricks är lika givande. Rebecca och jag är rörande överens om att det här är något vi kommer göra igen. Och som Rebecca själv sa: I can not say enough about how much I enjoyed the workshop, the people and  the location!

Under resans gång frågade jag Rebecca om hon kunde tänka sig ställa upp på ett par FOKUS! frågor. Hon är ursprungligen från USA, men har varit bosatt i Stockholm sedan 2012.

Rebecca, how did you start art in the first place?

I have always loved art! I have dear memories of laying on the living room floor, belly down, coloring in coloring books with my aunt Leslie. She taught me how to blend crayons without lines and overlay colors to make new ones.

rebeccas-usk-2In high school, I spent many hours after school in the art room. I won scholastic awards and even received a small grant supporting the direction of pursuing teaching art therapy. I went on to college and graduated with a Bachelor of Fine Arts Degree, majoring in illustration, specifically children’s book illustration. My mentor and teacher, Dennis Nolan was a huge influence.

After graduating college I found myself in a crash course in graphic design, working for a printer and educating myself with the digital process and all things computer. As life happens, I got married, had children and found odd jobs.  For example making a comic book about hemophilia for educating purposes, newsletters for real estate companies, laying out a small newspaper and selling some watercolors at a local home decorating store.

And how did you get introduced to Urban Sketching and Urban Sketchers?

In 2012 we moved to Sweden. It was supposed to be for one year. So that first year we never sat still, touring every street in Sweden at the crack of dawn till day break. It basically felt like an extended vacation. All the sight seeing and traveling was starting to melt together so I started keeping a diary. Then I started adding pictures.

rebeccas-usk-1

A while back I was researching artists, searching for inspiration and education and fell across Nina Johansson. Her art struck me immediately and she instantly became a new mentor. And as if clandestine, she lived in Stockholm and graciously accepted me to join the Urban Sketchers of Stockholm.

What supplies/materials do you use?

I typically carry an A5, landscape sketch/watercolor book, I prefer white paper. The brand Seawhite of Brighton I have just come across is okay, but I will use a Moleskine brand as well. I use Winsor & Newton paints, 2 fountain pens (both Lamy) with waterproof black ink and a collection of Micron pens as well.

Mer om Rebeccas konst och hennes söta giraffer hittar du på bloggen thepaintedpear.com.

rebeccas-material
Rebeccas urban sketching material

Goldfish Bellarian, 17 september 2016


Finns det en urban sketcher du är särskilt nyfiken på? Skicka ett meddelande via FB så försöker vi ordna en intervju framöver!


 

FOKUS! augusti 2016

FOKUS! är en serie intervjuer med tecknare i Stockholm Urban Sketchers. Vilka är de som sitter och skissar på olika hörn i stan och vad har de för berättelser? I den här intervjun träffar vi Inger – en akvarellist som njuter av sina nya urban sketchers ögon.


slussen-inger (1)
Slussen

Jag börjar med att tacka Inger för att hon ställer upp på en FOKUS! och undrar hur det kom sig att hon upptäckte Urban Sketchers. – Jag höll mer på med måleri i början och kom igång med kroki vart eftersom. Där träffade jag David Meldrum som introducerade mig för utomhusteckning.

27 januari 2014 hänger Inger med ut för att skissa med en grupp som kallar sig Skissa i Stockholm (tiden innan formella Stockholm Urban Sketchers formas) och mötesplatsen är Centralen. – Jag kände på en gång att det här är världens bästa idé! Jag visste att det här kommer att ge nåt och det har verkligen varit så.

– Bara det att få kontakt med Nina (Johansson) och David! – vi andra var ju så nya för utomhusteckning. Det här med material, pennor och olika typer av skissböcker, det hade jag ingen aning om eftersom jag mest hade målat. Träffarna gav bra med hjälp och information. Och det finns så mycket att lära sig, reflekterar Inger.

Medeltidsmuseet
Medeltidsmuseet

Vilka utmaningar finns det med urban sketching?
– Att sitta ute bland folk och teckna kan vara rätt skrämmande i början, men det är lättare att komma igång tillsammans med ett helt gäng urban sketchers! Man bli modigare!

Slussen
Slussen

Andra utmaningar har med det praktiska att göra. – För det första att man är utomhus! Att hitta en plats att sitta på när det ösregnar och att ha rätt kläder för rätt tillfälle är ett par exempel Inger lyfter fram. Sen finns det massor av små tips och tricks man lär sig vart eftersom och som möjliggör utomhusteckning under olika säsonger. – Fick exempelvis höra från Nina att man kan ha alkohol i penselvattnet för att det inte ska frysa till is på vintern!

Favoritmaterial?

Även om Inger är akvarellist i grunden så behöver hon ändå skissa. – Duktiga akvarellister är också otroligt duktiga tecknare, så urban sketching har hjälp mig bli bättre på att skissa upp motiv och komposition. Akvarell är fortfarande ett favoritmedium men nu känner sig Inger mycket mera fri att prova på olika material. – Urban sketching är inte så pretentiöst som akvarell. Det är mera fritt att skissa på alla möjliga sätt.

IMG_1829
Ingers akvarellåda, pensel och fineliner

Finns det några Urban sketchers som du blir särskilt inspirerad av?

Nina och David har inspirerat Inger enormt. Men det handlar inte bara om deras skicklighet. – David exempelvis stack en timme tidigare till jobbet varje dag för att hinna teckna mer – och sånt är inspirerande! Och Ulrik (Gustafsson) är också inspirerande just för att han skissar hela tiden. Han skissar alla möjliga miljöer och människor. Det vill jag också göra!

Bilar är ett annat exempel Inger nämner och visar upp ett par skisser hon gjort. – Tanken skulle aldrig slå mig tidigare, men tack vare Nina så har jag kommit igång med att teckna bilar också!

Smultronställen

Vi kikar på ett par skisser som Inger gjort under sommarveckorna och jag frågar Inger om hon har ett smultronställe i Stockholm. – Årsta torg är ett litet smultronställe där jag hängt mycket på sistone. Man får en annan relation till platserna man tecknar. Inger brister ut i skratt. – Jag har fått Urban sketchers ögon! Jag skannar allt runt mig på ett annat sätt nu, och tänker, det där skulle vi kunna teckna!

Årsta torg
Årsta torg

En personlig favorit jag ber att få kika på igen är de irländska fåren som Inger skissat i akvarell. Vi pratar lite grann om Irland och jag ber henne berätta hur det kom sig att hon åkte dit. – Det positiva med urban sketching är att man exponerar sig för folk och då händer det saker! Som när Inger tecknade nere på torget i Nerja, Spanien och en förbipasserande irländare erbjöd boende och ateljé som han kallade Artcottage på Irland.

Irland
Irland

– Det är tack vare Urban sketchers gruppen som jag vågade! Inger fick med sig både David och Martin på resan som blev väldigt lyckad. – Vi var där en vecka tillsammans och det funkade jättebra. Och vi sa att det här gör vi igen.

Irland pub
Irländsk pub

Och på samma sätt som man tecknar och umgås tillsammans så stödjer man sina konstvänner när de har utställningar. Inger är mån om att gå på vännernas vernissage och visa uppskattning för skisser som läggs upp i facebooksgruppen. – Det är roligt när det går bra för dem! Inger själv har hittills haft 6 egna utställningar där hon visat upp sina akvareller. Hon berättar att det mest varit lokala skildringar av hemmatrakten Bergshamra, men tillägger, det har även varit lite PR för Urban Sketchers! – Det är något särskilt med tecknare som tar sig an en stadsdel och skildrar de urbana miljöerna. Det väcker ett intresse!

 

Goldfish Bellarian, 8 augusti Stockholm­
­